Bal- eller badklänning?
Tittar vi tillbaka så långt som till 1700-talet så var det badklänningarnas och hövlighetens tid. Det ohövligaste ohövliga en kvinna kunde göra när de badade var att visa hud, så därför hade man till och med vikter fästa i badklänningarna så att de inte skulle sväva upp och visa benen. Att ha en bränna och lite glow var heller inte på kartan - ju blekare man var desto finare ansågs det vara.
Under 1800-talet täckte klänningen fortfarande större delen av en kvinnas kropp, men hade däremot gått från att enbart vara "funktionell" till att nu bli lite mer modeinriktad. En modetidskrift från 1810 beskriver en trendig "strandpromenadsklänning" med stor detalj: "En klänning av vit fransk batist, eller blekrosa muslin (tunn bomullsväv), med långa ärmar och antika manschetter av tunn vit muslin som bärs över byxor av vit fransk batist, som är trimmade på samma sätt som klänningens botten." Låter superhett om du frågar oss.
Kort därpå kom även lite mönster in i bilden och blev mycket populära. Tyvärr ingen Dalahäst baddräkt, men däremot turkiska stilblommor och toppar ofta gjorda av flanell. I slutet av 1800-talet och tidigt 1900-tal fann man dem sjömansinspirerande stilarna överallt. Tillsammans med Frilly kragar med blå, vita och röda ränder där det heller inte var ovanligt att man även bar strumpor och snörade skor.
Först några år senare började började man ta rejäla kliv och kvinnor kunde äntligen få bada med bara armar och ben. Dessa baddräkter, även om de fortfarande var mycket diskreta, möjliggjorde för mer rörelsefrihet till att simma. Under 1930-talet kom även mer figurnära baddräkter och det började bli än mindre restriktivt inom badmodet. En del av baddräkterna hade dock urringningar vilket såklart inte var något annat än skandal.
Recensioner
Det finns inga recensioner än.