Tecknad bild av man i randig baddräkt från 1877

I den största delen av människans historia så har man alltid badat naken. Varför började män med baddräkter och badbyxor över huvud taget?

Innan 1800-talet var det bara ett fåtal kulturer som använde någon typ badkläder för män till att simma eller bada. Till exempel så använde man i Japan en typ av höftskynke (fundoshi), vilket påminner lite om det plagg (mawashi) som sumobrottare bär.

Förvånansvärt nog tillät även det självupptagna och stränga engelska samhället att man generellt fick bada naken. Endast ett fåtal städer såsom Bath i England hade badklädsbestämmelser vilka sade att män skulle bära badbyxor och en särskild badväst, där baden också var offentliga platser. I små städer badade män vanligtvis au naturel (nakna) i ena änden av stranden eller floden och damerna kom i vattnet i speciellt skapade badvagnar som man rullade ner där man blockerade utsikten med paraplyer från nyfikna ögon. Baddräkten som vi känner den idag hade bara sett dagens ljus år 1869, då Frédéric Bazille målade den berömda tavlan Scène d’été. Om vi tittar närmare på verket är det dessutom anmärkningsvärt hur mycket badmodet för män liknade badmodet idag – till och med zebra- och leopardmönster fanns redan då!

Tavla av badkläder för män i zebra- och leopardmönster från 1869
Scène d’été av Frédéric Bazille

Hursomhelst. Vi har precis påbörjat den Edwardianska tiden (1901-1914) och långt ifrån alla badare hade anammat mäns uppkommande badmode. Fram till 1906 var nakna män inte en helt ovanlig syn under morgnarna i Londons Hyde Park. Det var runt den här tiden som myndigheterna kring kusten insisterade på baddräkter för män, vilket banade vägen för mixade bad, det vill säga badplatser där både män och kvinnor tilläts bada. Lite kuriosa är att Oxford University behöll en speciell plats vid namn Parsons ’Pleasure dedikerad till just nakenbad för män ända fram till 1991!

Med de nyinförda badreglerna så ökade självfallet efterfrågan på badkläder kraftigt. Bradley Knitting Company från Delavan i Wisconsin var USAs första storskaliga producent av baddräkter i USA och överlevde ända fram till 1940. Portland Knitting Company startades år 1910 i Oregon och döptes sedan om till Jantzen 1916 och var det första industriföretaget att kunna tillverka badkläder med ribbstygn eller material av lättare vikt.

Gammaldags randig baddräkt för män
Den klassiskt randiga baddräkten

År 1912 utökar Bentz Knitting Mills från Catalina sitt produktsortiment till att även innefatta badkläder och under de följande åren ökar världsefterfrågan på baddräkter varje år.

De första baddräkterna tillverkade man generellt av stickad ull eftersom ullen kunde stretchas och absorberade mindre vatten än bomull. Man experimenterade även med gummi fram tills att nylon kom in på den kommersiella marknaden 1938.

Under 1910-talet bar de flesta män så kallade ”tankdräkter” som är en mer täckande variant av baddräkt i vattnet. Dessa baddräkter var mest förekommande i solida färger som svart eller marinblå och nådde hela vägen ner till armbågen och knäna. Först på 1920-talet började de långa ärmarna försvinna och hålen för armarna blev generösare. Sammantaget hade baddräkter i solida färger och den klassiska randiga baddräkten båda cirka 50% av marknadsandelen.

Visste du att? De allt som oftast svarta och vita ränderna på badkläder för män och kvinnor hade ett huvudsakligt syfte att förvirra blicken så att kroppens intima konturer inte blev tydliga. Baddräkten skulle även täcka stora delar av kroppen och försäkrade att den inte gled av när man blev blöt.

Reklam för badkläder från 1935
Reklam för badkläder 1935

Medan blek hud brukade vara en symbol för överklassen, hade en riktigt schysst solbränna blivit moderiktig under 1930-talet som en indikation på förmågan att kunna njuta av lugn och ofta dyra idrottsaktiviteter. Följaktligen minskades överdelen av mäns baddräkter i storlek för att sedan försvinna helt, vilket resulterade i dem betydligt enklare och mer avslöjande badbyxor. Blått var den föredragna färgen på badbyxorna men breda ränder var också mycket populära. Baddräkten användes mindre och mindre, vilket gav rum för andra badtillbehör såsom matchande strandskor, badrockar eller espandrilles.

Under mellankrigstiden (1918-1939) rådde en allmän tygbrist vilket också det bidrog till att män fick kortare badkläder. Man tvingades även till att experimentera med färger och det var nu inte ovanligt att se bland annat gröna, bruna och orangea färger bland de tidigare klassiskt svarta och marinblå.

År 1938 lagstadgades två veckors semester i Sverige och befolkningen tilläts ägna sig åt mer bad och idrott. Baddräkterna började visa mer hud och även om de inte skilde sig nämnvärt mellan könen så förändrades kroppsidealen. Muskler och bröstkorg betonades hos männen och kvinnorna blev fylligare och mer feminina i bildspråk och annonser.

Kikar vi på 1950-talet så skedde det stora förändringar inom badklädesindustrin. En växande medelklass innebar en ökad efterfrågan av badkläder och införandet av så kallade ”mirakelfibrer” som Crepe, Drilon och Lycra (läs mer om Lycra här) ökade komforten, kortade ner torktiden och förhindrade rynkor i badkläder för män. Dessutom började man använda dragkedjor i badbyxorna och valet av olika mönster och stilar ökade.

Månlandningen tros ha haft en påverkan på tygvalen år 1960 där de så kallade ”space-age” tygerna var populära i ljusa och psykadeliska färger. Vissa tillverkare erbjöd även badkläder i manchester, frotté och jeansmaterial. Några av badkläderna hade bälten och var anmärkninsgvärt lika de badkläder man bar på 1930-talet. 1960 var också årtiondet med de allra kortaste badbyxorna. Det Australienska varumärket Speedo lanserade sina berömda badkläder för män vilka var så framgånsrika att denna typ av badbyxa nu kallas just Speedo världen runt. Vi på Brallor har däremot valt att kalla dem Banana Hammocks. Vill du veta mer kan du läsa om det här.

Sjuttiotalet var hippiernas årtionde och särskilt mycket hände inte när det kom till badkläder för män. För att bryta ner det någorlunda var färgerna ofta ljusa, formerna exotiska och det mesta var unikt och inte massproducerat. Till och med tankdräkten fick här se en kort återupplivning vilket kunde vara en annorlunda syn mitt bland folk i stretchiga tangas.

brädshorts från 1990

Badbyxor i neopren var en uppstickare men generellt så var badbyxor allra vanligast fram till 1990-talet. Det var först här som de löst åtsittande brädshortsen kom in och blev de populäraste badplagget för män i USA.

I början på 2000-talet så föredrog vissa de kortare brasilianska Sunga shortsen medan många fortsatte med mer klassiska badbyxor. Till absolut ingens förvåning är den mest förekommande typen av badbyxa i USA fortfarande brädshorts, även om dem nu är mer slimmade och kortare än vad dem var på 90-talet.

Något som snabbt blev populärt bland tävlingssimare var när Speedo år 2000 lanserade en specialtillverkad ”full body fastskin”. Dräkten godkändes för OS 2000 och hela 83% av medaljerna togs med sådana dräkter. I juli 2009 förbjöds alla sorters dräkter som inte är tillverkade av tyg och för män beslutades även att det enbart är tillåtet att ha badkläder från navel ner till knän. Förbudet har inneburit att dräkterna i stort sett har försvunnit från marknaden.

Vill du veta hur badmodet ser ut idag? Då tycker vi att du ska panga in direkt till vår kollektion!

Simma lugnt,
Emil & Erik
Brallor

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *